cut out all the ropes and let me fall

det var nyårsafton igår. jag saknade han. det var tänkt att vi skulle fira ihop. han & jag. men det blev inte så. det var jobbigt. kunde inte njuta av maten jag åt hemma hos camilla. hade en stor klump i halsen som inte ville försvinna. hade kunnat börja gråta vilken minut som helst. fan vad jag saknade han. det skulle ju vara vi, vi skulle fira in det nya året ihop. vi hade kysst varandra vid tolv-slaget. jag skulle få somna i hans famn. och vakna upp 2013, med han bredvid mig i sängen. det var så jag tänkte att det skulle bli. istället är han tjugo mil ifrån mig. jag får inte ge han den nyårs-kyss som jag längtat efter att få ge han så länge. jag får inte höra hans röst. jag får inte gå hem tillsammans med han och somna bredvid honom. och jag vaknar upp utan honom vid min sida. vill bara ringa honom och få honom att förstå. hur ont allting gör. att inte få vara en del av hans liv längre. att inte vara hans. men jag kan inte ringa honom. och det gör så jävla ont.
Trackback
RSS 2.0