sommar. hultsfredfestivalen 2011. alkohol. glädje.
ryser fortfarande när jag hör låten. ler för mig själv. samtidigt som jag känner hur nära jag är att börja gråta.
så fina minnen. jag var lycklig. fri. kunde göra vad jag vill. jag levde livet som jag ville. ingen att ta hänsyn till. kanske är det så jag vill ha det?
jag var verkligen lycklig. så. jävla. lycklig. stod och dansade till denna låt för mig själv medan linnea och maria stod brevid och förmodligen skrattade rätt gott åt mig. men jag var så jävla lycklig att jag inte kunde stå still.
det är så mycket saknad. jag var där med så underbara, fina vänner. vänner som jag tappat kontakten med helt. vänner som jag knappt vet om dom bor i sverige eller inte längre. jag har inte riktigt insett det förrän nu, hur mycket vänskap som bara försvunnit. det gör ont. och jag saknar det.
 
Trackback
RSS 2.0