hade en awesome kväll igår. valde att inte gå ut här på campus utan tog mig till stan istället. med folk jag inte pratat med/träffat på hur länge som helst. bra val av mig! förövrigt så går tiden ungefär lika sakta som förut. går bara och väntar på att dagarna ska gå. men jag är stark nog att klara av det. som en vän sa till mig för några veckor sedan: du verkar vara väldigt trygg med ensamheten. var skönt att höra någon säga något man kanske inte riktigt vetat om själv till 100%. jag vet att det finns en chans att det kommer något bra utav detta, det får mig att orka. ju längre tid det tar, desto bättre är det. så jag låter livet rulla på, och för en gångs skull tror jag på ödet!